Maj inleds alltid för oss med att fira våra älskade tvillingar Elsa och Elias som fyller år i början av månaden. I år blev de hela 16 år, vilket känns både roligt, omtumlande och gör mig lite melankolisk.
Vädret var VERKLIGEN med oss och vi startade födelsedagen på hemmaplan med brunch på vår altan med sjöutsikt. Där fick de sina ”morgonpaket” (parfym, bland annat, om någon undrar, alla med tonåringar vet ju hur viktigt de tycker att parfym är…).
Sedan drog på en liten staycation och tog bilen till Sigtuna. Vi bor ju redan norr om stan så det tar inte mer än 30 min att köra.
Checkade in på mysiga boutiquehotellet Sigtuna Stadshotell som ligger med utmärkt location precis vid vattnet.
Hotellet är ganska litet och känns personligt och familjärt. Omgivningen påminner om västkusten. ”Det känns som om vi är utomlands, ju!” påtalade Elsa lyriskt. Och det blir ju lätt den känslan när vädret är så här fint och man känner salta vindar dra in.
Jag har bott här vid ett, kanske två tillfällen förut. Men det var otroligt länge sedan, på den tiden jag var ny chefredaktör på Bonnier.
Vi åkte hit med ledningsgruppen och jag minns att vi hade olika workshops och att jag var nervös för att presentera min grupps bidrag inför bland andra Amelia Adamo, som var så självsäker och cool. Jag hade mer prestationsångest på den tiden, det var innan jag blev gammal och självgod, haha!
Vi klättrade i träd, promenerade på den charmiga lilla gågatan i Sigtuna stad, åt glass och umgicks. Efter det var det dags för familjen Flinkenbergs gemensamma favoritintresse: att äta!
Hela familjen är riktigt svaga för klassiska Toast Skagen (som tre femtdelar av oss beställde till förrätt), men jag har i ärlighetens namn förätit mig på det (jo, det går). Valde därför den mindre krämiga och mer eleganta kusinen löjromstoast istället. Rätt val. Smetana, smörstekt brioche, finhackad rödlök och citron ihop med löjrommen… Alltså, jag skulle utan tvekan kunna äta detta 300 dagar per år utan att bli less.
Maken tog Pelle Janzon. Och även om jag är ett mycket hängivet fan av rått kött i rätten carpaccio, har jag aldrig fastnat för ovanstående. Men alla gör som dom vill och kanske är det därför denna familj uppskattar så mycket att gå på restaurang, för VALFRIHETENS skull. Hemma skulle det inte funka rent logistiskt (och orkesmässigt) att laga fem olika varianter varje gång vi äter.
Vi pratade i flera timmar. Om skolval (tvillingarna börjar gymnasiet i höst), om drömmar, om huruvida vi skulle tänka oss att flytta till Sigtuna. Om hur mobilerna tar över våra liv. Om Fantasy (googla), om mormor och farfar som inte längre finns med oss. Om livet. Det är en särskild sak att ha barn som nu är i en ålder där man kan föra vuxna diskussioner.
Olika matpreferenser, som sagt. Maken och äldsta sonen Lukas beställde in typ en halv ko att dela på. Jag väljer nästan uteslutande fisk på restaurang. Inte för att jag ogillar kött, tvärtom. Men kött tillagar min man så bra och det får vi varje helg ändå. Fisk tillagas däremot sällan hemma tyvärr, så får jag chansen att äta en vällagad, knaperstekt gös tar jag den alla dar i veckan.
Tvillingarna är i en fas när de vägrar vara med på bild. Min förstfödde Lukas är dock trygg nog att ställa upp snällt (nåja) och posera med morsan!
Har någon av er läsare tonårsbarn? Hur upplever du denna period i föräldraskapet? Jag tycker att det är den mest utmanande men också givande perioden hittills. Är både utmattad och känner mig personligt utvecklad på samma gång. Det krävs så otroligt mycket mer av en som vägvisare. Tycker jag.
Älskar dessa rosa, vida byxor med en liten rosdetalj i midjan (rosen kan du ta bort om du vill, eller placera någon annanstans). Kommer från märket Fabienne Chapot och här hittar du dem!
Jag och Elsa råkade omdömeslöst nog lämna fönstren öppna i vår svit, med tända lampor, så på kvällen var det fyra miljoner myggor uppe i taket som letat sig in. Jaha. Jag fick gå ner till receptionen och låna en tung dammsugare och så dammsög vi upp dem med gemensamma balanskrafter (pga högt i tak). Den gulliga personalen erbjöd sig att göra det, men det kändes helt fel att de skulle behöva göra det då vi orsakat detta själva. Dessutom blev det ett bra ofrivilligt muskel/stretchpass innan läggdags!
Efter den långa och sköna hotellfrukosten var det dags att masa sig hemåt igen. Samtidigt så skönt med dessa staycations, när man semestrar i sin egen stad (nåja, nästan i alla fall). Det går fort att åka dit och fort att åka hem. Ändå känns själva miljöombytet i sig så stort och välbehövligt.
Tack för denna gång, Sigtuna Stadshotell – vi kommer gärna tillbaka!
Min dotter är också 16 och jag håller fullständigt med dig! Så utmanande och spännande och sjukt rolig ålder att få vara morsa till den här donnan 😊 Det har alltid varit underbart, men jag har också alltid tyckt att det är roligare och roligare att vara mamma ju äldre hon blir.. dock är det ju inte det minsta kul att man själv också blir äldre 🙈 (jag är 47). Tack för en underbar blogg, jag har följt dig i hur många år som helst nu och alltid tyckt att du är cool, rolig, och framför allt inspirerande! 🤗
hej Bambi! Vilken härlig kommentar som verkligen gjorde mig glad – TACK! Javisst är det mysigt när man kan ha lite mer seriösa diskussioner med sina barn, när de utvecklas till egna individer… även om denna process är krävande också emellanåt, hehe… 🙂