Cissi Wallins 35-årsfest

Jag hade på mig glitter från H&M.

Igår trotsade jag Coronaviruset och begav mig på fest i Van der Nootska palatset, där Cissi Wallin hade sin 35-årsbaluns. Det må vara lite opassande att gå på lokal i dessa tider och interagera med andra, men jag tog bilen dit (gör jag nästan alltid nuförtiden, pga orkar inte vara bakis och är lat plus vill ändå hem först av alla oftast) och dessutom var ALLA väldigt noga med rituella handtvagningsriter och noll kindpussande mm.

Jag och Mona matchade varandra fint utan att först berätta för varann vad vi skulle ha på oss!

Jag mötte upp min partner in crime Mona strax innan. Cissi hade undanbett sig materiella gåvor och ville istället att vi skulle skänka pengar till någon ideell förening som jobbar för utsatta kvinnor (eller sjunga en sång under middagen om vi kände för det). Eftersom jag och Mona är både materialister och feminister så gav vi Cissi en kombo bestående av en flaska skumpa och ett bidrag till ROKs.

I vanlig ordning var jag sen och hade inte hunnit sminka mig färdigt vilket jag löste på plats. Något som roade Mona, haha…

Det var en fantastiskt generös fest som Cissi hade bjudit in på i dessa vackra och anrika lokaler.

Annika Leone (närmast kameran) och jag go way back och jobbade ihop på Veckorevyn för cirka 500 år sedan!

Först champagnemingel, därefter en enormt god trerättersmiddag (med en efterrätt som var så god att änglarna sjöng i falsett i himlen) med vin (fast jag och Mona drack Cola Light eftersom vi hade tagit bilen).

Till varmrätt serverades fisk och löjrom.
Den här desserten… Det vita florsockerliknande pudret är inte kokain (som någon skojade om), utan något som faktiskt hade smak av bränt smör…? Gudomligt, hursomhelst.

Otroligt spännande mix av kvinnor (män och barn var inte inbjudna), alltifrån radikala vänsterförfattare och opinionsbildare, till multibegåvade kulturarbetare och finanshöjdare som jobbat i London. Alla med olika bakgrunder och erfarenheter, men med samma mål – att värna om ett mer rättvist och jämlikt samhälle.

Cissi själv är ju otroligt duktig på att sjunga (det vet kanske inte alla?) och hon gjorde en formidabel Kate Bush-tolkning. Och sedan sjöng kören Guldfittorna (kolla in dom på instagram) jäkligt vassa låtar som gjorde att publikens vrål nästan fick stuckaturerna i taket att ramla ned.

Jag kan ju varken sjunga eller hålla välformulerade kamp-tal á la Maria Sveland eller Unni Drougge (som tack och lov höll den fanan högt på plats och talade så väl så att vi andra fick tårar i ögat). Så jag hyllade Cissi på mitt vis – genom att vara kortfattad, på rim. Här är talet jag höll för henne:

Kära, älskade, begåvade Cissi
Jag ber om ursäkt att jag i denna kontext är lite stissig

Du bad om ett kvinnokampstal, eller sång
Men måste jag sjunga behöver jag dra på en gång

Helt ärligt, jag är varken bildad, särskilt radikal eller pretto
Utan bara ett fåfängt, glitterälskande, media föredetto

Så när jag satt i förortsvillan och planerade att gå in i dimman
Tänkte jag att vaffan, jag kan ju lika gärna rimma

Tack Cissi för ditt systerskap, generositet och mod
Du är helt unik och har förmodligen regnbågsfärgat blod

Du är de svagas soldat, vår kvinnfluencer och favoritrebell
Får du någon gång ett Nobelpris så vore det faktiskt ingen skräll

Stort tack för ditt mod, din humor och stringens
Och för att du förändrar vår samtid, med lika delar ilska och intelligens

Du har fått champagne och en slant till ROKs av mig och Mona
Vi är väldigt glada att vi trotsade den jävla Coronan…

SKÅL!

Malin, min bordsdam, har utbildat sig till filmfotograf – i Polen. På polska! (utan att kunna ett ord innan utbildningen). En utbildning som är 5 år, i Polen. Otroligt rolig och fascinerande kvinna.

 

Inga kommentarer än

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras