Samarbeten och sorgebearbetning

TIPSEN INNEHÅLLER REKLAMLÄNKAR

Tack för all fin omtanke efter min mammas bortgång, det betyder mycket! Begravningen sker redan nästa vecka. Det känns väldigt hastigt inpå, men så är det när man önskar kistbegravning vilket vi gör. Plus att min syster åker bort till USA i över tre veckor snart, så det gick helt enkelt inte att vänta längre heller.

Så här vackra blev naglarna senast. Jag ska tillbaka på lördag och fräscha upp dom igen. Så märkligt för när jag ser på denna bild tänker jag ”Då levde mamma fortfarande”

Det är en lite rörig tid för mig nu, även om jag verkligen är ödmjuk inför att det är så här för alla som har närstående som går bort – parallellt med att man förväntas sköta alla andra åtaganden i livet. I mitt fall: engagera mig i våra barn, hjälpa dom med läxor inför prov, gå och göra manikyr, fixa klädreturer från plåtningar, träna, städa huset (vi är precis mitt emellan städhjälp och just nu städar vi själva. Blir rätt mycket då vi bor på 500 kvm…).

Smycken från WOS, Carolinne B, Sägen, Ioaku, CU Jewellery, Glitter, Astrid & Agnes.

Jag mår okej, men känner mig lite slutkörd. Det är så många beslut som ska tas kring begravningen. Jag försöker att se det som ett arbetsevent och vara professionell. Event är jag van vid att hantera, jag sköter planeringen, beställer blommor, diskuterar med mina syskon vad vi ska servera på minnesstunden, förbereder ett minnestal för mamma, ska fixa utskrift av fotografi, korrektur för programblad i kyrkan osv.

Bolerojacka från MQ, kofta från Baum & Pferdgarten, örhängen WOS och armband från Saga Melina.

Känner mig inte i toppform direkt, har fått stressfinnar i ansiktet och sover eller äter inte som jag ska. Behövde spela in ett samarbete idag för en skönhetsprodukt ironiskt nog, haha… Sämsta tänkbara tajming, men vad gör man? Har ju lovat. The show must go on och detta är ju nu en del av mitt jobb.

Har mest hållit mig hemma och pysslat. Min nya favorit är att göra stekpannebröd, har ni testat det? Med filmjölk, smör, mjöl, bakpulver och lite salt. Knåda ihop skiten och kavla ut. Stek i en gjutgärnspanna. OBS! Ha inte smör i pannan, enbart mjöl. Supergott! Enkelt och snabbt att göra dessutom.

Kreativ smyckesinstallation på Spalt PR. Smycken från Efva Attling, Glitter och Thomas Sabo.

Överväger att pallra mig in till stan imorgon för ett smyckesevent jag blivit inbjuden till med vete fasen om jag orkar. Jag är inte särskilt social just nu. Men på lördag ska vi hem till våra vänner som är grannar och bor på samma gata, på middag. Ska bli skönt att få lite miljöombyte och koppla av!

Det här halsbandet med egen gravering beställde jag för några veckor sedan. Kanske visste jag redan då vad som väntade? ”Kämpa för fan” tyckte jag var ett rimligt budskap då och så känns det ju verkligen nu. Graverbara smycken med egen text kan du beställa på Safira, klicka här.

Klädreturer på G!

Just nu vill jag bara få begravningen och minnesstunden av mamma avklarad så att hon får ett fint och värdigt avslut. Efter det ska jag boka massage någonstans, kanske en hotellvistelse (eller tre), göra pedikyr, gå till tandhygienisten, unna mig lite nya kläder (jag shoppar betydligt mindre ofta än folk tror!) och sänka axlarna lite grann.

 

4 kommentarer
  1. Sorgprocessen ser så olika ut för oss alla.. Det är viktigt att ge sig den tiden och energin. Förstår dock att energin med begravning och allt sånt tar energi.

    Förlorade själv min mamma vid 25 års ålder och det har varit en lång process fram till nu jag är 33. Är fortfarande inte klar och man blir nog aldrig klar när man förlorat sin mamma. En bit av sig själv försvinner, men man får ge sig vissa bitar själv och fylla ut det med annat. Man växer dock något otroligt. Vänner i min ålder har ju lång tid med sina mammor kvar, men för mig så är det ju inte så. Sorg gör ju att man växer massor också och utvecklas. Sen är det ju viktigt att hålla kvar i de minnen som finns, hålla de levande. För även ifall en person försvinner finns ju fortfarande den relationen kvar i ens minne.

    1. Oj, vad ledsamt att höra att du förlorade din mamma i så ung ålder. Jag håller verkligen med om att sorg är en händelse i livet som skärper till sinnet extra mycket. Stark kärlek är ju grogrunden till sorg och om man inte känner saknad så har man ju heller inte riktigt älskat personen som försvinner, så jag antar att man någonstans bör omfamna sorgen på grund av det.

      Jag tycker även att sorg kan förena människor. Exempelvis tycker jag att jag kommit närmare mina syskor och min systerdotter i denna bearbetning och förberedelserna inför begravning, samt allt fix vi behövde lösa även innan, när hon insjuknade allvarligt och behövde hamna på äldreboende.

Svara

Din e-postadress kommer inte att publiceras