BETALT SAMARBETE MED SCANDIC STAR SOLLENTUNA

Prisa Gud för microåterhämtning! Ni som drar iväg på semester i en vecka utomlands eller lyxar till det med spaweekend med väninnor – alltså verkligen good for you. Men alla har inte alltid tid eller möjlighet att vara borta så pass länge, eller så pass långt bort hemifrån.

Jag är därför väldigt tacksam för den lilla mini-semestern på ett dygn, som vi snodde till oss häromdagen med familjen. Vi checkade in på Scandic Star i Sollentuna, ett hotell jag passerar emellanåt, då det ligger precis intill Sollentuna Centrum, här i vår hemkommun. Men jag har aldrig ens gått in här tidigare, ännu mindre övernattat. Tänk så mycket jag har missat!

Mitt liv just nu består av väldigt mycket ”släcka bränder”, såväl privat som jobbmässigt. Min mammas lägenhet ska tömmas och städas, jag har ett gigantiskt magasinuppdrag denna vecka när sex kvinnor ska stylas och intervjuas, jag bollar flera parellella samarbeten. Och så är det allt övrigt, som att plugga inför prov tillsammans med barnen (börjar bli riktigt skarp på fysik igen, haha!), ommålning hemma, få till min träning (går så där) och så vidare.

Därför var det som balsam för själen att i lugn och ro få checka in på detta trygga hotell, nära när vi bor, med familjen. Vi har ofta svårt att hitta lagom stora rum, eftersom vi är en familj på fem personer (standard brukar vara för fyra personer).

Men här erbjöds vi en superlyxig och rymlig svit där jag och dottern kunde husera i ena delen och killarna i familjen i den andra. Perfekt uppdelning! Master Suite är på 55 kvm med separat vardagsrum, fri wifi, två separata badrum med dusch (ett måste med separata badrum jag flika in, för vår familj…), vattenkokare för kaffe/te mm.

Dessutom hade vi både jacuzzi och egen bastu på rummet – och flera av oss hann nyttja båda dessa faciliteter under vår vistelse! Vi var även på besök i swimmingpoolen och hotellets gym (enbart barnen dock, inte jag…).

Då hela familjen var ganska trötta (fotbollsmatcher och annat) då vi bodde här så hade vi kunnat tänka oss en väldigt enkel middag, där man slipper klä upp sig snofsigt. Roomservice hade dugit fint. Men vi gick ändå ner till hotellets lobbyrestaurang där enklare och vällagade rätter gick att beställa.

Skagenröra, kött, bea, hamburgare och Crème Brûlée står högt på favoritlistan i vår familj hos ungdomarna (och även de vuxna), så lättnaden var stor när detta fanns på menyn.

Mitt val av efterrätt (chokladfondant) trumfade dock barnens, så som den goda mor jag är, fick jag snällt finna mig i att min portion girigt slukades av mina tre tonårsbarn.

Blev ingen supersen kväll för oss. Något glas bubbel, sedan tog jag bort sminket och kröp ner i de omfamnande, fluffiga hotelltäckena och åt chips i sängen (det får man göra på hotell) tillsammans med min dotter. Jag och Elsa är helt hooked på gamla TV-serier och hon har nyss upptäckt ”Desperate Housewives” som vi plöjer oss igenom. 8 säsonger, vi är inne på nr 3. Så det finns lite att beta av! ”Det känns som att vi är i New York!” sade Elsa fascinerat när hon tittade ut genom svitens sovrumsfönster. Och helt fel har hon inte, för Scandic Star i Sollentuna är en hög byggnad och vår svit låg på våning sju med vilsvid utsikt över Sollentuna.

Jag var för en gångs skull inte superpepp på en totaldekadent hotellfrukost med pannkakor, Nutella och gifflar. Så även om dessa alternativ fanns – också – på den rikliga buffén, så valde jag det välkurerade utbudet av fröer, granola, nötter, yoghurtkvarg och färskpressad juice – på morgonen efter.

Jag vet inte hur det är med er, men jag känner ofta att kortare vistelser uppfattas som längre? Kanske just för att de är intensiva och man verkligen tar till vara på varje minut när man väl är borta. Så kändes det denna gång. Vi stannade ju bara en natt, men det räckte för att sänka axlarna, kunna vila upp mig någorlunda och inte ha det där superspända uttrycket i ansiktet.

Tack för denna gång, Scandic Star Hotel i Sollentuna!

Jag hör ofta uttrycket ”omstart” och att man ska lura sig själv att allt blir annorlunda bara för att man kör någon sorts reset och börjar om. Men är du vuxen så handlar det ju mer om att du lär dig av ditt förflutna och liksom förfinar dina försök nästa gång. Jag gillar hellre att säga ”jag fortsätter” – istället för att säga att man börjar om. Det låter lite mer empowering, som att man ger sig fan på att hålla i sin kontinuitet.

De senaste dagarna har jag tagit en digital paus och försökt att leva mer i nuet tillsammans med min familj. Jag har pysslat och fixat hemma i huset med ommålning, arbetat med händerna, sorterat lådor, dammsugit, städat, skurat golv, rensat i garderoberna, vikt kläder och hängt undan vinterplagg.

Så otrooooligt befriande! Och även om det är frestande att säga att det känns som en nystart inför våren så väljer jag att säga att nu kommer en uppdaterad fortsättning som känns fräsch och välkommen.

Den här veckan återgår jag till både det digitala livet och mitt jobbliv (som ju är typ samma sak eftersom jag arbetar mycket framför datorn/mobilen). Men åh, jag gillade verkligen att låta mobilen ligga i ett annat rum och bara fokusera på skapande, struktur, ordning och det väldigt viktiga -att få göra KLART något. Kunna se vad jag åstadkommit. Det är därför jag gillar att städa, direkt resultat!

Kostymen är från Bubbleroom – klicka här och här! (reklamlänk) och skjortan från Stenströms. Blombroschen från Gina Tricot och sneakers från Fila. 

INLÄGGET INNEHÅLLER REKLAMLÄNKAR

Annandag påsk, är det ärligt talat någon som firar det? Nu får väl ändå påsken anses vara avklarad, eller vad säger ni?

Lägg särskilt märke till att alla löv på gräsmattan är bortkrattade!

Jag har haft en lugn och fin påsk tillsammans med familjen. Har behövt återhämtning efter några tuffa veckor efter mammas död, begravning och allt. Nu känns det som om våren kikar fram och pussar oss mjukt i nacken. I lördags, på påskafton var det dessutom strålande sol! Jag kunde vara barbent och ha sneakers till klänning, vilket är det absolut säkraste vårtecknet.

Vi begav oss på påskaftonen in till stan, till Norr Mälarstrand, för att äta brunch på urmysiga Trattorian, som ligger med strålande utsikt mot vattnet.

Brunchen har ett italienskt tema och eftersom hela familjen Flinkenbergs favoritland är Italien, så kan ni ju tänka er nivån på förtjusningen i vårt sällskap…

Eftersom mat är ett stort intresse i vår familj så äter vi ute en hel del. Just brunchbufféer har inte alltid så superkul utbud, just för att de brukar anpassa det och göra det så ”brett” som möjligt. På Trattorian törs man däremot vara konsekvent med de rena och specifika italienska smakerna och urvalet av rätter var UTMÄRKT. Verkligen svinbra. Och jag vill alltså tillägga att vi är ganska kräsna och gnälliga gäster.

Visst – här erbjuds brunchgästerna alternativ som pizza, ostgratinerad pasta, salsicciakorv, glacerad grissida och sånt som barnen (och även vi vuxna) älskar, klassisk comfort food. Men även mer raffinerade rätter som tryffelägg, tonfisktartar, olika sorters carpaccio (min favorit) mm. Risotton var on point, liksom focaccian.

Något jag personligen även uppskattade i brunchbuffén, var det stora utbudet av grönsaker och rotfrukter. Jag älskar exempelvis broccoli, blomkål, ruccola och spenat och blir uppriktigt glad när vällagade sådana tillbehör finns på restaurang.

Som om inte det digra bufféutbudet vore tillräckligt, så fanns det förstås ett trevligt dessertrum också. Där lassade barnen (okej, jag med…) på alldeles för många små miniportioner av pannacotta, crême brulée, mäktig valhronatårta, citron- och mandelkaka och tiramisu.

Utöver det så stoltserar Trattorian med en egen, söt liten Gelateria-vagn. Jag är vanligtvis faktiskt inget jättefan av glass (älskar ju de flesta sötsaker men är inte tokig i just glass), med undantag för den italienska gelaton som jag kan mörda för. Äkta italiensk glass görs inte på grädde utan mjölk. Då kanske man tror att den inte är lika rik i smaken, men det är faktiskt tvärtom. Den har mer distinkt smak än vanlig svennebanan-glass.

Mätta och otroligt belåtna rullade vi hem. Sådan lyx att slippa greja och dona med påskbestyr och mat hemmavid! Jag satt en stund på trappan hemma när jag kom hem och bara njöt av solen. Snacka om svältfödd på ljuset!

Mina fina klänning kommer från Bubbleroom, klicka här, har fått tusen frågor på instagram om den. Älskar att den har puffiga ärmar, är höghalsad och är lång. Den har en rosett man knyter i ryggen. Enda minuset är slitsen på en sidan, jag ogillar slits på kjolar och klänningar. Ska sy ihop slitsen då jag hinner (tyget är lite stretchigt så det ska nog gå att gå i den ändå). Sneakers från Fila.

Ja, det är RIKTIGA höns på bilden!

Igår var vi hos min svärmor, på hennes landställe (där hon numera bor permanent med tre hundar, en katt och ett gäng höns), tillsammans med min svägerska och hennes tre barn.

Vi försov oss innan vi skulle dit och hade helt missat det där med sommartid. Jag orkade därför inte ställa mig och föna håret mm, utan snodde ihop det i en trudelutt. Blev inget smink heller som ni ser, ute på landet struntar vi i sånt! Min fina sidenklänning och boots är från märket Pure Madeleine, som görs i extremt begränsad upplaga, finns hos MadElfArt. Koftan är från Lindex (några år gammal). Just den färgen finns inte längre, däremot denna fina gröna i samma modell, kika här.

Så himla charmigt att svärmor har ett eget hönshus och att hönorna struttar omkring i hennes trädgård helt fritt!

Nu är jag slut som artist – precis som vår katt Molly på bilden ovan… haha. Är det vanligt att katter ligger och skrevar så där? På rygg? Vi har både målat om ett stort utrymme på våning två och kört vårens stora lövrensning i trädgården. Kroppen värker, men jag känner ändå att lungorna är fulla med lantluft och magen är full av italienska charkuterier. Sammanfattnings en mysig långhelg! Hur var din påsk? Vad hittade du på?

 

Chokladmuffins, lemoncurd och söta påskmaränger! För den pysslige

Nu får väl ändå vintern ta och skärpa sig? Vet att man säger så här varje år i slutet av mars, att SKA inte snön och kylan bara försvinna nu? Men i år är ju vintern mer seglivad än någonsin. Jag tänker skrämma bort den med peppiga färger, blommor i glada pasteller, duka vackert och äta njutningsfullt.

Dukningen till höger har textilier från Chamois

Jag talar givetvis om påsken! Denna älskade, men kanske lite styvmoderligt behandlade, högtid. Inte lika kravfylld och mörk som julen och inte lika prestationsladdad som midsommar.

Designtorget skickade detta trevliga påskbud i veckan. Tack!

Fira in ljuset, välkomna våren, omfamna varenda äggjävel i sikte – nu är det påsk. Jag tänker börja pynta och göra fint här hemma lagom till helgen redan imorgon och här kommer lite peppig inspiration som kanske får dig att bli så där lagom husmoderlig också?

Känner du att du har extra tid över så är mina påskkakor ett trevligt pyssel, att göra tillsammans med barnen eller ensam. OBS! Degen ska stå i kylen ett dygn (för din planerings skull)

Flinkenbergs knapriga påskkakor

Ca 120 kakor

300 g smör
300 g strösocker
3 ägg
700 g vetemjöl
1 tsk hjorthornssalt (eller 2 tsk bakpulver)
1 msk citronsaft (eller finrivet citronskal)
1 tsk ingefärapulver
1 msk vaniljsocker
1 tsk salt

Gör så här: Smält smöret och låt det svalna. Vispa ägg och socker påsigt. Blanda mjölet med hjorthornssaltet eller bakpulvret och sikta ner i bunken. Blanda i ingefärapulvret, vaniljsockret, saltet och citronsaften. Det ska bli en tjock och smidig deg. Byt till degkrok efter att mjölet adderats om du inte vill knåda själv. Låt degen vila i kylskåpet under natten.

Dagen därpå bakar du ut degen. Kavla ut den tunt, men inte lika tunt som pepparkakor. Skär ut söta små påskmotiv (finns fina att köpa på typ Dollarstore). Lägg på plåt med bakplåtspapper. In i ugnen på 175-180° grader i några minuter. De bränns lätt! Dekorera med glasyr och pastellfärgat strössel och dekorationskulor. OBS! En pincett är perfekt för att placera större kulor, vars yttre hölje annars kan smälta av fingervärmen. Enjoy!

Är många moment i bakningen inte din grej, tipsar jag om denna pragmatiska påsktårta, som helt enkelt är en vanlig sockerkaka som du pudrar över med florsocker. Sedan fyller du det lilla hålet (nästet) i mitten med godisägg. Klart! Enkel och elegant estetik.

Dukningstips! Knyt tygservetten så här och stick i en kvist mimosa (vårens vackraste blomma). Sedan har du vackrast tänkbara blickfång på tallriken. Dukningsbild med textilier från Chamois.

Så stiligt att låta det rustika bordet titta fram i påskdukningen! Och även placera lite grönt på stolarna för naturkänsla. Inspirationsbilden kommer från Fyrklövern. Till höger en gammal påskoutfit från ByTiMo.

Dukningstips! Lägg lite bakplåtspapper som du skrynklar till, i en skål som du sedan placerar ett ägg i, inför påsklunchen.

Inspirationsbild med textilier från Chamois

Under påsken tycker jag att man ska njuta av god mat och godis, även om det inte är så nyttigt. Håll bara koll på mängden, så att du inte okynnesäter – eller ännu värre, äter bara ”för att man ska”. Undvik att nalla av barnens påskägg och fokusera istället på att se fram emot en härlig efterrätt med lemoncurd och en smaskig toast Skagen samt lammytterfilé med potatisgratäng och rödvinssås, eller vad ni nu unnar er till påsl.

Känner du att det blivit lite för mycket av det dekadenta livet och vill skaffa dig en sundare hälsobalans, tycker jag att du ska anmäla dig till nästa viktkurs som startar nu på måndag den 1 april! (Då är påsken ändå officiellt över…).

Mammas begravning

INLÄGGET INNEHÅLLER REKLAMLÄNKAR

I torsdags hade vi begravningsceremonin för mamma. Det var en passande grå dag vädermässigt och den melankoliska stämningen gick verkligen att ta på i kyrkan.

Ceremonin ägde rum i Sollentuna Kyrka, bara några stenkast ifrån där mamma bor och brukade promenera med vovven Dino (när han levde).

Jag har stressat en hel del som projektledare inför denna begravning. Visst, man anlitar en begravningsbyrå för att få hjälp, men jag är petnoga och krävande och dessutom van vid att arrangera event, så givetvis överarbetade jag flera detaljer och ägnade orimligt mycket tid åt förberedelserna.

Som att välja bilder till programblad, korrekturläsa (och irriterade sedan ihjäl mig på att jag såg en knasig avstavning i det trycka häftet, vet att bara jag såg det men störde mig ändå mycket), sköta all kommunikation med catering och blomfirma, samt samla ihop bilder till bildspelet och lägga dem i kronologisk ordning för minnesstunden (178 bilder totalt). Jag tycker att det blev vackert i kyrkan men störde mig på struntsaker som att jag tyckte det hade blivit finare med ett vitt lakan över den svarta mojängen som kistan stod på. Återigen, gissningsvis bara jag som tänkte på det, men men.

Jag var så stressad dagen innan begravningen då jag förberedde bildspelet och mitt tal, att jag struntade i att sova helt och hållet. Jag gick igenom åratal av inlägg från mammas Facebook för att återberätta några kul anekdoter och det tog säkert två-tre timmar. Och så var jag lite speedad på morgonen för begravningen att jag jagade upp hela familjen men hade missat en timme och trodde vi skulle vara på plats halv nio när det var halv tio som gällde.

Bild tagen på mamma på Gotland för några somrar sedan.

Var så fokuserad på vad barnen skulle ha på sig i klädväg (finns hela strumpbyxor till Elsa? Hjälp – vi har inga finare svarta snörskor i rätt stl, kan en 13-åring ha sneakers på begravning? Är Lukas för lång för sina kostymbyxor nu?) att jag helt hade missat vad jag själv skulle ha. Och fick byta flera gånger innan jag hittade något som passade.

Dessutom gnagde känslan av att vi gjort ”fel” när alla obligatoriska psalmer skulle sjungas i kyrkan. Detta eftersom mamma var ateist. Även om hon gillade det kyrkliga rummet och ofta tog med oss barn på olika kyrkor i Sverige och utomlands. Nåja, alternativet med en mer modern minnesceremoni i kapell kändes inte rätt i sammanhanget, vi diskuterade det också – jag och syskonen.

Jag har fått flera frågor kring varifrån min knytblus med hög halskrage kommer ifrån (visade den på instagram). Den är ifrån Zara, men köpt för många, många år sedan. Dessutom har jag vänt den bak- och fram, eftersom jag gillade det höga nackpartiet. Jag älskar höga och stärkta kragar på blusar.

Ironiskt nog så lånade mamma just denna blus av mig när hon själv gick på begravning förra året (när min systers svärmor begravs). Här ovan ser du hur hon stylade den. Lite svårt att hitta just denna blus som sagt, men har letat fram några snarlika modeller som ni kanske gillar:

Semitransparent silkesblus med prickar, Equipment, klicka här. Sidenknytblus, Stenströms, klicka här. Blus med hög krage och vid ärm, Ellos Plus Collection, klicka här. Vesna W är märket med absolut vackrast blusar i denna genre. Lite pricey men fantastisk kvalitet. Här hittar du deras klassiker och här en mer uppdaterad version (som jag tycker är ursnygg) med hög polokrage (den som visas på bilden). Blus med hög polokrage (och långa snibbar som går att knyta och styla på sättet jag gjort), Twist & Tango, klicka här. Blus med hög krage, Drykorn, klicka här. Variant av knytblus med hög krage, Gestuz, klicka här.

Min systerdotter Tova fick ett fint överkast som mamma gjort till min syster Carina (som gick bort i cancer för fyra år sedan), som är Tovas mamma.

Jag brukar vara bra på att hålla tal men just denna gång blev det för överambitiöst och svamligt. Samt åt helsike för långt, säkert en kvart. Och jag vet förstås att det är helt fel. Man har max 3-5 minuter på sig. Och jag bara pladdrade iväg. Hade så mycket att säga. Och ändå kände jag i efterhand att jag glömde ju flera viktiga saker! Exempelvis knöt jag inte ihop vissa bitar som kanske lämnade åhörarna med frågor efteråt. Som att jag idoliserade mamma som barn, men skämdes för henne en period i tonåren. Jag glömde tillägga att det givetvis bara var under en kort period, så som nästan alla tonåringar skäms för sina mammor. Och att det sedan ändrades när jag blev äldre.

Vi bjöd på smörgåstårta och efter det tårta och småkakor till kaffet.

Och så hade jag velat stryka en del svamliga bitar som kanske var rara men inte superrelevanta i ärlighetens namn och borde istället adderat viktigare bitar. Flera av våra släktingar och gamla kollegor till mamma var på begravningen. Och när de såg alla bilder från mammas otroligt rika sociala liv i bildspelet, kände de sig kanske lite snopna? Och besvikna på att mamma aldrig hörde av sig?

Vad jag borde ha understrukit var att mamma må ha varit en fantastisk person, men det här med att ta egna initiativ till att ses eller göra saker var inte riktigt hennes styrka. Vi som har gjort saker med henne (mestadels syskonen) har ju tvingat oss på henne (hehe) mer eller mindre.

Mamma på en av sina livs resor, till Kina, med min svärmor och syster

Särskilt min storasyster som har tagit med mamma på alla möjliga äventyr på längre resor till New York, Shanghai, Italien, Gotland mm. Det var även min familj som insisterade på att mamma skulle flytta från sitt hus (ett par år efter pappas död) i Tyresö (där INGEN av hennes barn bor) till Norrviken (där vi bor). Hade vi inte tjatat på henne hade hon aldrig gjort det.

Mina söner tillsammans med sin mormor, för kanske 8-9 år sedan

Nåväl, det märks kanske att jag är lite obalanserad och gnällig nu, delvis pga mitt sorgearbete men kanske främst pga utmattning. Jag har sovit dåligt senaste tiden, inte ätit eller tränat som jag ska och inte fått mina dagliga promenader i dagsljus. Jag har gissningsvis en infektion i kroppen eftersom det värker i lederna, fingrar och fötter är svullna och jag är så katastrofalt trött (kvittar hur mkt jag sover).

Men det är inte synd om mig, jag lever ju och är frisk och har mycket i livet att se fram emot! Nu behöver jag fokusera på att laga mig själv. Jag tackar nej till det mesta i sociala aktiviteter nu, bland annat en kul 50-årsfest i helgen som bara inte funkade energimässigt för mig. Har dragit ner på alkoholkonsumtionen också och ska sakta men säkert bygga upp både kroppen och mitt mentala fokus igen. Ganska lättad över att begravningen är över.

Tacksam över att mamma fick ett vackert avsked ändå och att vi kan bocka av detta från listan på saker att göra efter mammas bortgång. Blev så berörd av de fina talen från min systerdotter, min svärmor, min systers man Erik och kusin Harriet. Även känslosamt att höra kusin Gunilla sjunga för mamma i kyrkan.

På brunch för många år sedan (med tanke på hur små våra barn är!) med mamma och min syster och hennes familj

Nu snart dags att ta tag i lägenhetstömning och försäljning av mammas bostadsrätt, men ingen brådska än så länge med det.

INLÄGGET INNEHÅLLER REKLAMLÄNKAR

Jag vet inte hur det är med dig, men jag är lika oförberedd varje år den evighetslånga vintern plötsligt fasas ut och övergår till vår. Det blir liksom ingen förvarning utan vips så ska man ha en trädgård och utemiljö som är redo för altanhäng och Prosecco-skålande i vårsolen!

Här står jag och blickar ut över Norrviken-sjön! Denna utsikt gjorde att vi köpte huset.

Kruka, Bloomingville, klicka här

I år tänker jag försöka vara LITE mer huslig och inte stå där som ett fån och ha glömt att stuva undan julbelysningen på buxbomen bredvid entrén.

Just ja, vi behöver måla klart ytterdörren också. Och renovera taket på entrén. Och beställa nytt grus till uppfarten. Och rensa exakt alla rabatter. och ta bort ogräs (evighetsprojektets evighetsprojekt). Och kolla vilka dynor som blivit sunkiga och behöver ersättas. Köpa fräscha blommor. Se över belysningen. Den sistnämnda är jätteviktig för stämningen och charmen med att sitta utomhus! Ja, en värmelampa är ju inte dum heller förstås -vi bor trots allt vid Nordpolen.

Utomhusmatta, KM Home, klicka här

Blir ju lite sommarsugen, minst sagt, när jag tittar på dessa bilder! Tyvärr använder vi inte alls vår vackra sjöaltan så mycket som vi trodde då vi köpte huset. Anledningen är att det blåser rätt friskt här och blir ganska kallt eftersom solen försvinner kl 14. På kvällarna är det dessutom en myggnäste… Ilandsproblemen bara haglar här, jag vet. Det går säkert att klura ut en lösning på detta, vi har bara inte tagit tag i det riktigt än!

Vi har fixat ytterligare en mysig uteplats, intill vår köksingång. Även härifrån ser man sjön.

Ljusslinga, Star Trading, klicka här.

Nu är vi dock lite sugna på next level till uteliv, nämligen ett orangeri eller växthus. Med skyddande väggar (mot vind och flygfän), där vi kan hänga trevlig belysning i taket och duka inför härliga sommarmiddagar. Men fortfarande med ljusinsläpp för att se den fina naturen runtomkring.

Soffgrupp (liknande vår), Venture Home, klicka här

Ett sådant här vore ju drömmen… Detta är från Willab Garden. Har du några erfarenheter av växthus/uterum? (Vad är för övrigt skillnaden…?)

Lykta, Tenderflame, klicka här.

 

INLÄGGET INNEHÅLLER REKLAMLÄNKAR

Inredning är som kläder, fast för hemmet brukar jag säga. Och nu känner jag att vårt hem behöver en ny garderob. Eller kanske inte en helt ny garderob, däremot ett annorlunda tänk gällande det som redan finns, med inslag av nya kombinationer och vissa nytillskott i form av accessoarer?

Tycker denna soffa är supercharmig! Klicka här

Undrar om jag kan övertala maken att måla trappan kanariegul?

Vi har en riktigt bra bas hemma i och med alla stora rum och det fina ljusinsläppet från olika håll. Sekelskifteskaraktären är också vacker. Men det behövs en del kompletteringar i form av detaljer som exempelvis mer konst (jag vill smacka upp tavelväggar ÖVERALLT), böcker, vissa textilier, några personliga möbler och ett mer genomtänkt uttryck.

Kruka av hallonform, Jotex, klicka här. Canvastavla, Desenio, klicka här. Knallgul lampa, Muuto, klicka här. Korgförvaring, Lexington, klicka här. Barstol, Jotex, klicka här. Lådförvaring, Ellos, klicka här. Väggmatta (älskar väggmattor! Stora och ger ombonat intryck), Jotex, klicka här

Inredning tänker jag lägga mer fokus på under våren. Men först ska jag samla på mig lite inspiration, precis som jag gör när jag planerar klädinköp, eller rensning i garderoben.

Så här ser det ut i vår matsal nu. Och visst, det är fint men lite själlöst. Här ska vackra långa gardiner in tänker jag, ett nytt matbord (detta har vi målat om så många gånger att jag tappat räkningen, dessutom är det faktiskt liiiite för litet, även om det är stort). Jag avskyr stolarna och vill ha något helt annat men maken håller inte med. Tavlor och en massa växter ser jag också framför mig. Gärna en ännu större matta… Jösses. Kommer bli dyrt detta. Wohnzimmer har så himla cool inredning, tycker jag!

Ny färg på väggar och möbler är ett billigt knep att uppdatera ditt hem. Även om det tar TID…

Hur resonerar du kring inredning? Är det något du lägger engagemang, tid och pengar på? Alla dessa tre parametrar är ju viktiga för att få till ett vackert hem. Man behöver kanske inte bocka av samtliga men någon av dem krävs.

Urna, Affari of Sweden, klicka här. Innovativ spegel med trompe l’oeil-effekt, klicka här. Uppladdningsbar lampa, Qeebo, klicka här. Canvastavla, Desenio, klicka här. Skulptur (påminner om mig, minus den tredje tutten, haha), Kähler, klicka här.  Vändbart kuddfodral, Fornasetti, klicka här.

Rostoppen är från MQ, men tror inte den kommit till butik än

De flesta av oss är ganska lättmanipulerade. Med åldern har jag blivit allt mer cynisk. Skeptisk. Detta innebär att jag sållar bort fler och fler intryck. Blir nyfiken på sådant som andra kanske inte alls uppskattar, eller skäms för att de gillar.

Förmågan/viljan att ifrågasätta är något jag börjar värna om allt mer. Om du tänker efter så gör du säkert väldigt många saker utan att ens tänka på varför du gör dem. Det är därför jag alltid har känt mig väldigt obekväm i skolans extremt mallade miljö. Här finns inte plats för den individuella blomstrande kraft som människor besitter. Här finns inte heller en uppdaterad samtidskoll. Alls. Här finns noll flexibilitet och mestadels en massa skit till korvstoppning som elever tvingas lära sig.

Jag är inte alls emot utbildning, tvärtom. Jag är dotter till en lärare och slukade litteratur och faktaböcker som barn, var nästintill manisk i min kunskapstörst. Men det här tvångsmässiga med skolplikten och att lära barn saker som är (enligt mig) helt och totalt meningslöst, när de istället borde lära sig saker som de verkligen kan ha användning för i RIKTIGA livet – det kan jag bara inte begripa.

Och sen blir jag provocerad av det här med lyxkonsumtion. Just för att jag själv lockas av den och blir bitter för att jag inte har ekonomin att spendera. Jag förhäxas av saker som Chanel-sneakers och tänker att jag aldrig mer ska köpa ett enda par skor bara jag får köpa mina jävla Chanel-sneakers (liknande dem på bilden). Och mina barn börjar surra om Moncler-jackor som tydligen är inne nu. Och det är ju helt vanliga täckjackor med en logga som gör att folk går in i ett debilt beteende och tror att de är värda 10 tusen.

Kan det vara så att nästan vad som helst blir mer attraktivt bara för att någon slug person har satt ett överpris på skiten och skapat en masspsykos till hype runt den? Jag blir faktiskt sugen på att göra ett vetenskapligt experiment och starta något sådant märke!

Andra icke-populära tankar jag har i huvudet just nu:

• Beyoncés nya låt ”Texas Hold’Em” är ju skitdålig. Är det bara jag som tycker det? Är alla helt hjärntvättade och tror att den är bra bara för att det är Queen B? Skärp er.

• Ni som är så rädda för att bli lämnade, eller bedragna, eller illa behandlade eller vad det nu är – varför lägga så mycket tid på vad ANDRA ska göra med ert välbefinnande? Här kommer ett förslag: fokusera på dig själv. Ha trevligt i ditt eget sällskap. Hitta en hobby du älskar. Praktisera den hobbyn. Bli självständig. Tjäna dina egna pengar. Ha vänner du trivs med och för all del en partner som du kan ha som livskamrat och dela saker med. Men stå dig själv närmast. Gör inte avkall på det som är du.

• Nej, du klär inte i ”Mom jeans”. Vad fasen är det ens? Har någon någonsin sagt ”Dad jeans” och trott att det ska bli en säljraket? Mom jeans är en osmickrande silhuett som ingen passar i – som jag inte begriper hur den ens kunde få fäste från start. Gå inte på det. Köp vilken annan jeansmodell som helst.

Foto All-About-Fashion

TIPSEN INNEHÅLLER REKLAMLÄNKAR

Tack för all fin omtanke efter min mammas bortgång, det betyder mycket! Begravningen sker redan nästa vecka. Det känns väldigt hastigt inpå, men så är det när man önskar kistbegravning vilket vi gör. Plus att min syster åker bort till USA i över tre veckor snart, så det gick helt enkelt inte att vänta längre heller.

Så här vackra blev naglarna senast. Jag ska tillbaka på lördag och fräscha upp dom igen. Så märkligt för när jag ser på denna bild tänker jag ”Då levde mamma fortfarande”

Det är en lite rörig tid för mig nu, även om jag verkligen är ödmjuk inför att det är så här för alla som har närstående som går bort – parallellt med att man förväntas sköta alla andra åtaganden i livet. I mitt fall: engagera mig i våra barn, hjälpa dom med läxor inför prov, gå och göra manikyr, fixa klädreturer från plåtningar, träna, städa huset (vi är precis mitt emellan städhjälp och just nu städar vi själva. Blir rätt mycket då vi bor på 500 kvm…).

Smycken från WOS, Carolinne B, Sägen, Ioaku, CU Jewellery, Glitter, Astrid & Agnes.

Jag mår okej, men känner mig lite slutkörd. Det är så många beslut som ska tas kring begravningen. Jag försöker att se det som ett arbetsevent och vara professionell. Event är jag van vid att hantera, jag sköter planeringen, beställer blommor, diskuterar med mina syskon vad vi ska servera på minnesstunden, förbereder ett minnestal för mamma, ska fixa utskrift av fotografi, korrektur för programblad i kyrkan osv.

Bolerojacka från MQ, kofta från Baum & Pferdgarten, örhängen WOS och armband från Saga Melina.

Känner mig inte i toppform direkt, har fått stressfinnar i ansiktet och sover eller äter inte som jag ska. Behövde spela in ett samarbete idag för en skönhetsprodukt ironiskt nog, haha… Sämsta tänkbara tajming, men vad gör man? Har ju lovat. The show must go on och detta är ju nu en del av mitt jobb.

Har mest hållit mig hemma och pysslat. Min nya favorit är att göra stekpannebröd, har ni testat det? Med filmjölk, smör, mjöl, bakpulver och lite salt. Knåda ihop skiten och kavla ut. Stek i en gjutgärnspanna. OBS! Ha inte smör i pannan, enbart mjöl. Supergott! Enkelt och snabbt att göra dessutom.

Kreativ smyckesinstallation på Spalt PR. Smycken från Efva Attling, Glitter och Thomas Sabo.

Överväger att pallra mig in till stan imorgon för ett smyckesevent jag blivit inbjuden till med vete fasen om jag orkar. Jag är inte särskilt social just nu. Men på lördag ska vi hem till våra vänner som är grannar och bor på samma gata, på middag. Ska bli skönt att få lite miljöombyte och koppla av!

Det här halsbandet med egen gravering beställde jag för några veckor sedan. Kanske visste jag redan då vad som väntade? ”Kämpa för fan” tyckte jag var ett rimligt budskap då och så känns det ju verkligen nu. Graverbara smycken med egen text kan du beställa på Safira, klicka här.

Klädreturer på G!

Just nu vill jag bara få begravningen och minnesstunden av mamma avklarad så att hon får ett fint och värdigt avslut. Efter det ska jag boka massage någonstans, kanske en hotellvistelse (eller tre), göra pedikyr, gå till tandhygienisten, unna mig lite nya kläder (jag shoppar betydligt mindre ofta än folk tror!) och sänka axlarna lite grann.

 

När ens mamma dör

I fredags hade jag en stor fotografering inplanerad, där jag stylade Camilla Thulin och modellen Eva Wikner för ett modejobb till M-Magasin.

Den vackra interiören i Camilla Thulins butik på Möregatan i Stockholm. Besök den om du är i stan!

Jag gick omkring hela veckan lite som på autopilot, med en oroskänsla i kroppen. På helspänn. På tisdagen besökte jag mamma som vanligt på hennes äldreboende men märkte att något inte var som det ska.

Det har inte varit som det ska på länge med mamma förvisso, men något i hennes rörelsemönster var annorlunda denna gång och hon jämrade sig på ett sätt hon aldrig gjort förut. Jag påkallade sjuksköterskan på boendet som tog tempen och en del tester, men inga värden var alarmerande så jag försökte lugna mig med det.

Mamma hemma hos oss för nästan ett år sedan, runt påsk, när hon lät mig sminka henne.

Dagen därpå, för en vecka sedan, ringde de från äldreboendet och meddelade att mamma blivit jättedålig morgon efter mitt besök och fått hypotermi (när temperaturen sjunker drastiskt). Först var hennes temperatur 34 grader, men sedan sjönk den så lågt som till 30,9 grader. Herregud. Man blir ofta medvetslös vid 30. De körde in henne med ambulans till akuten.

Hemma hos oss, på midsommar förrförra (eller om det var förra?) året.

Hur förbereder man sig på att ens mamma dör? Det har jag försökt göra, på olika sätt sedan hon blev drastiskt sämre redan i höstas. När jag besökte henne i onsdags på sjukhuset förstod jag hur detta skulle sluta.

Och mitt upp i all denna känslomässiga turbulens förbereda ett större modejobb. När jag var i stan och plockade lite saker till plåtningen på olika presskontor så såg jag detta statementsmycke som pfg Stockholm har gjort som showpiece. Det var inne hos Star Studio, där jag ofta lånar saker. Något med det där stora röda hjärtat fick mig att haja till och få en klump i magen, samtidigt som jag blev alldeles varm. Så konstig känsla.

På torsdagen, när jag besöker mamma igen tillsammans med familjens vän Eva, så vill läkaren prata med mig. Han förklarar allvaret i mammas tillstånd. Jag kontaktar därför min storasyster Marianne, som bor halva året i Nice, och ber henne flyga hem omgående.

Sedan, på fredagen, försöker jag hålla skenet uppe på plåtningen tillsammans med fantastiska Camilla Thulin och Eva. Man kan dock se på mina ögon på denna bild att jag har sovit dåligt och är känslomässigt slut av oro. ”Leendet går inte upp i ögonen” som min gamla Art Director och vän Anna Ehlén skulle ha sagt.

Camilla med sin hund Musse.

Fotograferingen går smidigt och bra – vi alla som är i studion är proffs på det vi gör! Camilla är den skickliga designern, plaggen faller vackert på alla som bär dem.

Eva har nyss kommit hem från Thailand, solbränd och snygg med imponerande energi och nyfikenhet för att vara 70 plus. Skickliga fotograf Therese Aldgård har jag arbetat med tidigare på Glamour och CHIC, hon har nyss kommit hem efter flera år i New York där hon arbetat för stora modemagasin.

Precis när sista bilden är tagen ringer de från sjukhuset och säger att mamma blivit sämre och andas tungt. Jag är redan mentalt förberedd på detta och har även förvarnat teamet om att jag kan behöva lämna på kort varsel. Så jag ringer min man som får åka in för att hämta mig, rafsar ihop alla saker i de medhavda påsarna på rekordtid (det är mängder av saker att hålla reda på i såna här fotograferingar) och går även nu in i autopilot-läge.

Jag som nyfödd i mammas famn!

I bilkön på väg till sjukhuset så ringer jag mammas fina vän Birgitta som bor hyfsat nära Danderyd, och ber henne att åka dit, så att mamma slipper dö ensam – om det nu skulle bli så illa att vi inte hinner fram i tid. Hon är på plats efter bara 20 minuter. Sedan kommer vi äntligen fram och bara någon timme efter kommer min syster, direkt ifrån Arlanda. Och min bror, hans fru och barnen. Rummet är fullt av familj och närstående.

Alla säger att hörseln är det sista som lämnar människan, medvetandemässigt. Att de som är på väg att försvinna från oss inte förmår att kommunicera, men att de hör oss. Tyvärr var ju mammas hörsel extremt nedsatt som det var, så jag vet verkligen inte om hon hörde oss de sista två dagarna. Men jag hoppas hon gjorde det. I så fall fick hon somna in till sorlet av det som präglat en stor del av hennes liv: tjattret från sina barn och barnbarn.

Efter ett par timmar åkte min bror med familj hem. Kvar stannade jag och min syster vid mammas sjukhussäng. Jag lämnade rummet en snabbis för att gå iväg och köpa något att äta på Pressbyrån nere i entrén (som var stängd). Gick till huvudbyggnaden men där var det också stängt. Då jag kom tillbaks var porten till avdelningen stängd och det gick inte att komma in, fanns ingen ringklocka. Min syster sms:ar mig och säger att jag måste skynda mig. Av en slump kom en sjuksköterska precis som skulle jobba kvällspass och släppte in mig. Under den korta tiden jag är borta dör mamma. Så snopet, jag är så arg på mig själv att jag lämnade rummet, även om det bara var tillfälligt, efter att ha suttit där i flera timmar. Men min syster var där.

Så, nu är det över. Jag är förtvivlad och lättad. På samma gång. Mammas livskvalité var så drastiskt försämrad det sista halvåret och särskilt de sista fyra veckorna. Det var ingen värdighet i den tillvaron, så hennes tid var kommen. Hon blev ändå nästan 90 år, vi är tacksamma över att få ha henne i vårat liv så länge. Nu återstår för oss att fixa allt det praktiska med begravning, kyrka, välja kista, blommor, serveringsalternativ till mottagningen efteråt, formulera dödsannonsen till DN, läsa igenom dikter från mammas favoritpoeter osv. Men så är ju livet. Och döden.

Stort tack till alla er som tagit er tid att kommentera min lilla farvälfilm till mamma på instagram. Det blev så många kommentarer att jag inte hunnit svara alla, ska göra det i sinom tid.