Header december

02 Okt 2017 Påhittighet kring träning

Jag börjar få styrfart gällande kosten och tycker inte det är särskilt svårt på ETT vis, eftersom kost inte handlar så mycket om att lägga TILL några moment, snarare dra bort. Alltså, så länge man inte krånglar till det och håller sig till vettiga livsmedel och har koll på storleken på portionerna så är det inte värre än så.

Träning däremot som alla säger är ”det enklaste”…Alltså, jag vete fan. Jag tycker det kräver ett KONSTANT planerande och fixande och trixande för att få ihop en duglig aktivitetsnivå per dag. Tycker inte ni det? Nu har jag förvisso ett rätt tidsslukande jobb, men det är jag ju knappast ensam om. Jag jobbar inte inom vården där det förmodligen är 100 resor värre, så egentligen borde jag inte gnälla.

Men för mig innebär det väldigt mycket planering och prioritering och konstant dåligt samvete för att få ihop mina träningspass. Dåligt samvete över att jag inte kommer iväg eller dåligt samvete för att jag tar mig tid och åker och tränar fast mailen morrar ilsket och en massa deadlines snart går ut för artiklar jag ska skriva och leverera.

I mitt fall är det min kreativitet och påhittighet som hjälper mig någorlunda. Jag var ensam med tvillingarna igår – utan bil – och de hade blivit lovade att spendera några timmar i ett köpcentrum med allt vad det innebär (gå i leksaksaffär, kolla på kläder till sig själva, fika, leka i centrets klätterställning osv). I övrigt var schemat väldigt pressat för att hinna ens överväga några km på löpband i källaren eller ens tänka tanken att ta med dom till gymmet osv. Så jag övertalade dom (jag kan vara väldigt övertygande) om att det skulle bli JÄTTEKUL att ta en lång promenad till köpcentret och tillbaka. Och det köpte dom! Sjuåringar pallar ju inte alltid att gå så långt men genom att muta dem med varsin fickpeng som de fick handla för (100 kr var – nyttigt på många vis eftersom de då insåg hur jävla DYRT det är med Lego. Och Pokemonkort. Exempelvis.) så knatade de på utan ett enda gnäll. Fram och tillbaka till köpcentret från oss samt ett otal rundor in och ut i butikerna där, japp – det blev faktiskt 16000 steg. Och då var den dagens aktivitet säkrad!

Idag blir det denna position framför någon dagsåpa – alltså jägarvila framför TV:n. För jag hinner inte till gymmet…

Vila

Läs mer

29 Sep 2017 Nu är bloppisen uppe! Happy shopping…

Nu är bloppisen ÄNTLIGEN uppe! Det kommer att bli så många saker där att det skulle kväva bloggen helt och hållet, så jag har lagt bloppisen på ett eget ställe här på min hemsida, nämligen HÄR! Varsågod att gå in och fynda. Flera saker läggs ut i helgen, fotograferar för fulla muggar här och ett helt rum med kläder, skor, väskor, accessoarer mm ska bort… Herregud. Bara att shoppa på, mina damer!

header-blopp

 

Läs mer

28 Sep 2017 Utomhuspromenad

Walk 1

Ni brukar tjata på mig att motionera utomhus mer, eftersom jag har ett stillasittande jobb och ibland smyger ner till löpbandet i källaren för att springa lite (eller går till gymmet). Ni har förstås rätt i detta. Jag är lat, frusen och bekväm av mig och de där powerwalksen blir ju rätt sällan. Men nu har jag bestämt mig att för så länge det inte är minusgrader och beckmörkt så kan jag ju faktiskt pallra mig iväg och avverka mina 10 tusen steg innan frukost, precis då maken lämnat ungarna. Går en runda som blir rätt så exakt 10 000 steg. Som avslutas med den här sköna uppförsbacken upp till vårt hus (vi har en brant slänt som ni ser). Kändes fantastiskt att få luft i lungorna i morse!

walk 2

Läs mer

25 Sep 2017 En av de svårare artiklarna jag skrivit

c8 bad mood

Det är sällan jag är med i allvarliga sammanhang när det handlar om mitt jobb. Jag skriver om roliga och ytliga saker, jag testar skönhetsbehandlingar, intervjuar kändisar, prövar nya träningsformer, skriver krönikor, intervjuar läkare och dietister till hälsoreportage. Men så blev jag ombedd att skriva om hur det var att ha blivit mobbad på sin arbetsplats. Att bli utsatt för näthat och helt enkelt bli pissad på, av omgivningen. Om detta har jag skrivit för branschtidningen Daisy Beauty Professional. Den är lite knepig att få tag på i butik då den i huvudsak distribueras till sådana som är yrkesverksamma inom skönhetsbranschen, men jag ska om det går att få loss en digital version av texten vid tillfälle.

 

Att skriva artikeln var verkligen ett grävarbete – inom mig själv. Jag tvingade mig själv att resa tillbaka i tiden då jag startade företag (för första gången, när jag var 23 år), anställde folk, hyrde fin lokal – och blev totalt smutskastad och förtalad av en branschtidning om reklam. Jag fällde den ansvarige utgivaren för förtal (och vann rekordskadestånd, men först flera år senare, sådana processer tar tid) – men det var ju en separat historia. Artikeln handlade om utsatthet i stunden, när man blir huggen i ryggen både av sådana man knappt känner men även av närstående, vilket förstås är väldigt besvärligt att hantera. Och några år senare utsattes jag för vuxenmobbing på en arbetsplats (ni som har läst min första bok ”Busenkelt” känner igen historien från VeckoRevyn). Och så har jag blivit både offentligt och anonymt hackad på, på nätet, genom kända mobbare men också okända, misogyna rackare som gjort allt för att ta heder av mig.

 

I ärlighetens namn är jag skonad från de allra värsta illvilliga sabotörerna. Det finns massor som har varit med om betydligt värre saker än jag. Men nu var det min historia som skulle berättas och då gjorde jag det. I artikeln intervjuar jag även retorikproffset Elaine Ekswärd om hur man hanterar härskartekniker och vuxenmobbing, Cissi Wallin pratar om hur man står på sig bättre när det blåser och författaren Cecilia Duberg som coachar chefer i näringslivet kommer också med vettiga råd om hur du hanterar konflikter på rätt sätt.

Artikel

Till detta reportage skulle jag porträtteras med allvarlig uppsyn. Även det blev en utmaning eftersom jag ALLTID ler på bild! Men resultatet blev finstämt, tycker jag. Abraham Engelmark är fotograf. Och nej, jag är inte naken på bilden, även om det ser ut så… Men jag drog ner linnet från axlarna för att det skulle se mer ”avskalat” ut.

Läs mer

25 Sep 2017 Jobba på pilatesbollen

Ett enkelt sätt att smyga in lite träning i vardagen är att byta ut stolen mot en välpumpad pilatesboll. Jag har lite problem med balans och denna boll är bra för knipmusklerna plus att man spänner både sätet och bålen samtidigt.

Pilates

Läs mer

23 Sep 2017 Milstolpe

Jag har inte sprungit långdistans på nästan två år. Ni som har följt mig ett tag vet att jag körde igång ”Charlottas 8”, alltså 8 km varje dag under flera veckor. Då var jag stark och i bra form. 8 km kändes överkomligt när en mil blir lite för långt. Och springer man ofta/är van löpare är 6 km i kortaste laget.

Men nu har jag knappt sprungit överhuvudtaget förutom några enstaka intervaller i veckorna. Jag känner att jag behöva utmana kroppen dock och därför testade jag idag att springa en mil. Jag hade laddat med Netflix framför mig och vattenflaska. Ett måste för mig när jag springer så här långt är underhållning, annars dör jag tråkdöden. Och jag orkade utan att stanna en enda gång! Jag sprang 10 km. Förbrukade 967 kcal (tror att mitt löpband överskattar mängden dock, har en känsla av det, men mkt blev det ju ändå). Det tog jättelång tid, nästan en och en halv timme. Men det struntade jag i. Jag tävlade inte mot någon. Jag sprang på 6,5 i hastighet, jämnt tempo. Det enda målet var att inte stanna och hålla ut i en mil.

Blev nöjd över att klara det eftersom jag inte är i toppform nu. Tänker öka på cardiodosen i höst, behöver det för fettförbränning samt att jag sitter stilla så mkt i jobbet.

mil

Läs mer